– Sedan går det inte att skriva hur som helst; en miljöbeskrivning som säger allt är dötrist. Kan man gestalta att Rollo brakade genom däcksplankorna i stället för att skriva att han var ”tjock”, ”tung” eller ”klumpig” blir berättelsen mycket mer levande. Den som säger allt, säger ingenting.
– När började du skriva?
– Efter ett år i skrivskolan kände jag att jag ville kasta loss och börja skriva. Efter att en vän hade föreslagit att vi skulle lansera ett Pokemonspel med fornnordiska figurer började jag läsa på om nordisk mytologi. Den är otroligt rik och, som så mycken annan mytologi, motsägelsefull. Sedan tidigare har jag varit road av historia och arkeologi; det var rätt enkelt att komplettera de kunskaperna.
– Blev det något ”Pokemon goes Berserk”?
– Nix, det blev en bok, Gisle och Geir, Ödesväv. Efter research skissade jag en story, och våren 2008 var jag igång. Det var rätt knepigt att skriva på kvällar och helger, trots allt bor tre av mina fyra barn kvar hemma. Men det gick, framemot julen 2008 hade jag
skrivit ungefär en tredjedel av storyn i den bok som nu lanseras.
– När blev du klar?
– I år har jag kunnat skriva på heltid, och då gick det fortare. Varje gång man sätter sig måste man komma in i berättelsen och miljön, och det går mycket fortare om man skrev igår, än om man gjorde det förra helgen. I maj var jag klar med berättelsen, det var med vemod jag skiljdes från Gisle, Geir, Gangulf, Vigr och alla de andra. Extra sorgligt var det att behöva ta livet av några.
– Varför har det dröjt ända till nu innan boken finns att köpa?
– Jag trodde i min enfald att ”nu är det bara att granska, skicka in till förlagen och sedan välja det som bjuder mest”.
– Blev det inte så?
– Nej, säger Ragnar och ler. Bara att granska tog hela sommaren, och sedan har jag granskat igenom manus flera gånger i höst också. Det är fascinerande hur hjärnan är byggd för att förstå trasig text. Den kompenserar och hoppar över alldeles förfärligt. Även om jag är nöjd med min story blev jag fruktansvärt trött när jag läste om den för umptonde gången. Och ändå har många andra också läst och kommenterat.
– Vilket förlag nappade till sist?
– Inget! Det råder permafrost i förlagsbranschen. Ett stort reportage i SvD Kultur söndagen den 29 november hade rubriken ”Refuserad”. Där står bland annat att Norstedts får in ca 1200-1500 spontanmanus per år. På tio år har de gett ut 39 debutanter…
– Så…?
– Jag ger ut Gisle och Geir, Ödesväv, på eget förlag. Och då måste jag bli min egen redaktör, layoutare, designer, granskare och förläggare. Jätteroligt, men allt tar tid. Och så måste jag bekosta tryckning och hitta någon som kan distribuera boken, om jag inte vill klistra portopåsar själv. Jag hittade ett piggt gäng i Borås som driver förlag, bokhandel, distribution, fortbildning och forum via sajten www.recito.se. De är en värdefull resurs för den som vill ge ut sina böcker själv. 
Intervju. Vad som började som ett missförstånd blev en lyckad intervju. Det startade över e-post där boken Ödesväv misstogs för att handla om Enhörningens kampanj med samma namn, och slutade med en intervju om att skriva äventyrslitteratur. Författaren Ragnar Hambraeus ger sin syn på processen att blanda historiska fakta med fantasyinspirerat äventyr.