Lite spontant (kl 07:56) föreslår jag i sådana fall att du kikar lite på de norska ödesspelslajven (skjebnespill). Dessa innehöll extrema mängder uppdragsintriger med just syftet att skapa bra spel och framför allt en kul historia.
En del av en sådan intrig kunde se ut som att: idag går du in till byn, ser grevens dotter och blir kär, men hon är trolovad, så du utmanar hennes blivande make på en duell, som du förlorar.....etc.
....så visst kan man både lösa uppdrag och skapa bra spel/handling samtidigt.

Men ok, om du bara slänger in tillräkligt med "om"; "oftast"; "för många lajavare" så skall jag hålla med dig om lite allt möjligt:P

När det är sagt så påstår jag att om intrigerna på något vänster är oförenliga med bra lajvande så är det arrangörerna och inte deltagaren det är fel på.

.....du verkar ju annars vara väldigt inne på att förklara vilka som är dåliga lajvare...och framför allt hur duktig du själv är.

Då har jag fått kaffe också:)

Men ok....då var vi inne på att (än en gång) förklara vilka [läs:oskar] som är dåiga lajvare.

Självklart kan en lajvare rädda många lägen om han eller hon är duktig, men det är ju illa nog att det skall behövas.

Sedan skall man inte överdriva den där diskussionen mellan deltagare och arrangör.
Visst finns det, men även då är sällan deltagaren någon majoritet av intrigskapandet. Ofta pga hemligheter, att arr har visioner om lajvet, att arr har helhetsbilden av lajvet etc.

För att vända på din retoriska utmaning. Tänk dig ett lajv med 500 deltagare som alla skall protestera mot intrigerna.
Det blir katastrof och därför tuggar och sväljer lajvare som regel vad de blir tilldalade.

Som du säger så gör deltagarna saker som inte går medhårs med det man tänkt sig som arrangör ibland. Det kan bli jättespännande och det kan bli pannkaka, och det tycker jag är roligt. Det jag ville säga var att man ändå får sträva i rätt riktning och försöka bygga bort de mer självklara "intrigdödarna". Sen lyckas man inte alltid styra allt i en riktning, (och det kanske man inte alltid ska?). Men vi pratade väl om en specifik grej här? Jag kan alltså absolut tänka mig att gömma artefakter om det känns logiskt för mina intriger och min roll, och får jag skit för det, då kastar jag det vidare på arrangören om det är i intrigen det brister. Det var det jag ville säga, inte att man som arrangör alltid täcker in allt om man inte är kass.



Att tänka på sina medspelare på olika sätt, ska jag verkligen väcka den här killen mitt i natten som ska köra 60 mil i morgon, eller att prata med folk man kanske inte egentligen skulle pratat med för att ha något att göra, eller att gå runt med ett föremål på sig för någon ska kunna sno det, det är snällt. Man kan säga att man hjälper arrangörerna att fixa de luckor de missade. Men det är samtidigt fult. Är karaktären man spelar så korkad att man inte gömmer prylen? Jag säger inte att det här är det bästa för spelet, men jag säger att det skapar problem för trovärdigheten i rollspelandet. Att väcka killen som ska köra är ju ett fall där jag väljer att ha det lite fult, och inte väcka honom. Det är ju ett dilemma liksom. Antingen öppna för spel/vara schysst eller spela sin roll. Jag vill inte ställa mig längt ut på kanten och skrika "det här valet är alltid rätt", men jag tycker om när folk spelar sina roller, för det blir enklare att förstå saker och ting då, och jag verkar tycka om det mer än dig. Det är det jag vill ha sagt, att ok, du tycker så, jag tycker mer så här, nu har vi förstått varandra lite bättre.

Jag blir lite besviken på folk som i efterhand förklarar riktigt konstiga handlingar med "men det var ju bara för att öppna för spel". Jag hoppades ju på någon riktigt mastig inlajvförklaring.
Samtidigt kan det vara guld värt om någon börjar prata med en, även om de inte skulle göra det egentligen ibland.

Jag ser nog problem och lösningar mer så här: Om man skriver en tråkig roll och spelar den "perfekt", så är ju inte det heller så bra. Då har man brustit i skrivandet enligt mig och då är det där man får göra ändringar i rollen, kanske under lajvet om det inte känns allt för fult. Men jag har lite svårt för det här inlajv sett planlösa "spelskapandet", där man inte utgår från någon rolls agenda i grund och botten.

Utan att ha följt tråden, här är mina erfarenheter kondenserade till några punkter:

*En huvudroll på lajv är en roll som har stor betydelse. Denna betydelse kan huvudsakligen vara inskriven i intriger/huvudtexter och/eller framspelad.

Den roll arrangören spelar blir alltid en betydelsefull roll.

Oavsett om den är inskriven eller framspelad, därför att det är just arrangören som spelar rollen. Andra spelare reagerar tveklöst på att det är arrangör som spelar rollen, och därmed blir den i någon mån betydelsefull.

Men hur blir det då om arrangörens roll inte bara är betydelsefull, utan skrivs in i intrigerna? Min erfarenhet säger mig att när arrangören spelar en riktig roll (till skillnad från "SLP" roll) som också har stor inskriven betydelse blir ofta spelet lidande. Det beror på att arrangören vill göra en rolltolkning, men samtidigt har andra krav på sig och kanske inte hinner med att spela som han/hon vill. Alternativt påverkar arrangörsstatusen spelet så mycket att det minskar andras handlingsutrymme.

Lösningen är att arrangören tar en SLP roll. Det är en roll vars vilja inte är arrangörens utan "lajvets". En hårt regiserad roll vars syfte är att existera under vissa stunder och inom givna ramar.

Ett konkret dåligt exempel: Jag spelade en adelsman som var involverad i flera intriger. Jag har därtill ett lajv att sköta. Därtill ville jag genom rollen skapa spännande spel och påverkade därför spelet ganska kraftigt och medvetet.

Bra exempel: Jag spelade en magiker vars enda syfte var att gå in i byn och försöka övertala spelare att ge mig deras magiska amuletter. Jag var dels så förställd att det var svårt att känna igen mig. Dels var karaktären så udda att han gav upphov till mer frågor och därmed spel, än han gav svar och förenklade lajvet.

Hoppas detta är någon till hjälp!