eller är det verkligen det?



De här tog mig 11 futtiga timmar / två kvällar att göra, från att jag satte saxen i lädret till att de var vända och låg på torkning. Mönstret saknar historisk ambition, men stilen med en söm mitt på skon förekommer exempelvis på oseberg 172 (dvs: http://www.personal.utulsa.edu/~marc-ca ... SHOE50.HTM ). Några insikter:

1. Skärsyl äger "vanlig" syl när man ska syla sulan, dvs en syl som ser ut som ett litet tveeggat svärd är mycket mer effektivt än en syl som som ser ut som en stor nål.
2. Bes, dvs remsa mellan sula och ovanläder är snyggt och minskar glipor mellan ovanläder och sulan.
3. Tillskärningen behöver inte vara så svår. Det här är mitt andra par, och är gjorda på så vis att jag tagit lite mått på foten, skissat på lädret med en tavelkrita och sen klippt ut. Så man behöver inte köpa skoboken, eller andra mönster, det löser sig om man bara tänker lite och prövar.
4. Det är enklare att vända skorna om man har en lång pinne mot en golvlist eller ett dörrhandtag som sitter fast bra. Men har man otur kanske sömmarna går om man använder hjälpmedel? Någon som haft otur?



Bortsett från att ena öppningen för foten blev tre stygn mindre än den andra och därför blev lite jobbigare att ta på sig än den andra så är jag nöjd. Ska på hälkappor och knäppanordningar också, när jag väl bestämt mig för hur man ska knäppa dem. Kanske ska skära lite mönster i dem också, vi får se...

Avslutar med ett foto underifrån en av skorna innan jag sydde ihop ovandelen. Man ser besen, och förstår (kanske? ) att man sylar snett genom sullädret, så att sylen går in ovanifrån, och kommer ut på sidan av lädret.

Snyggt!

Dock: Med en vanlig syl drar lädret i hålen snabbt ihop sig och gör det hela betydligt tätare. Med en skärsyl skärs ju lädret sönder och kan inte dra ihop sig på samma sätt.

Martin: Allright. Mina förra som jag använde "vanlig syl" på läckte igenom sjukt bra ändå. Men det kanske är kombinationen vanlig syl, fett och bes som håller en torr om fötterna... får pröva helt enkelt.

Är nog mest för att lädret skall dra ihop sig hårt kring tråden så att den inte ligger och skaver och går av så lätt.

För en sak har jag konstaterat: Skor på medeltiden måste huvudsakligen varit till för att skydda fötterna mot den hårda marken, inte mot väta Har svårt att se hur ett par handsydda lågskor av medeltida modell skulle kunnat vara speciellt vattentäta (inte ens många moderna lågskor är ju det när det sätter igång att regna).

Efter jag sydde mina nuvarande stövlar har jag lärt mig en del om att täta skor, innan du vänder skon ska du vaxa sömen, hälst med flytande men att gnugga eller använda värmepistol funkar lika bra, sedan fettar du in hela skon med läder fett, hälst en så flyande variant som möjligt tills dess att lädret är mättat, då låter du skon stå och torka i ett par dagar sen så torkar du av överflödet(jag vände skon innan jag lät den torka och det fungerade alldels utmärkt., när du vänt skon så vaxar du sömen igen och fettar in hela skon med läder fett, och sen ser till att hålla skon fet. så ska du se att den inte kommer att läcka..

Källa: försvarsmakten och egna studier.

Martin: Vi får se hur många lajv sömmarna håller i helt enkelt. Men jag är också inne på "skydda mot marken"-tanken...

men jag får väl pröva att vaxa sömmarna då. Min erfarenhet av vax och läder som böjs är att vaxet spricker och lossnar tillslut. Men jag ska pröva...

Vaxet kan/kommer sprika, beror på hur du förvarar skorna, helst i rumstemperatur så vaxet håller någorlunda mjukt. när du har på dig skorna så kommer värmen ifrån dina fötter att värma upp vaxet lagom mycket för att vara mjut, tänk på att det kan kladda.

Allright. Man kanske kan blanda ut vaxet med någonting annat för att få det mer elastiskt?

Försvarsmakten använder ju "Vaxfett" till sina kängor, det kanske är något, att blanda vaxet med olja?