av Oskar Gauffin
Publicerad: Januari 24, 2010
Skriv ut    E-posta

Lajvgruppen Ashika, eller "de som lajvar typ japaner", har sedan en tid svävat mellan att vara en inaktiv lajvgrupp och ett löst nätverk av intresserade Ashika-entusiaster. Nu har man dock bestämt sig för att bli mer av en aktiv lajvgrupp, och Oskar Gauffin har därför träffat Amanda, medlem i Ashika-följet, för att prata om den återstartade gruppen och Sveriges hittills enda Japan-inspirerade lajv.

Det är med frusna tår som jag och Amanda stiger in på café Gråmunken i gamla stan, Stockholm. Jag tar en sallad, men Amanda beställer varm choklad. Vi går en trappa ner, och trots att det är lunchtid sitter vi i princip ensamma i det stenvälvda stora rummet.

Amanda börjar berätta om hur hon kom i kontakt med lajvgruppen Ashika på "Flodens Källa", det första, och hittills enda Ashika-lajvet, som hade runt tjugo deltagare. Ett lajv som faktiskt hade runt sextio anmälda, men som merparten av alltså valde att hoppa av "- det är deras förlust" säger Amanda skämtsamt.

Det står snart klart att Amanda antagligen redan har åkt på sitt livs bästa lajv. Ögonen glöder intensivt när hon går igenom alla de detaljer som klickade, de lyhörda arrangörerna, de olika gruppernas Ashikanska namn och hur sköna ett par geta-sandaler är att gå i. Men Amanda menar att det inte bara var arrangörerna och deltagarna som lyckades, utan att just konceptet Japan-inspirerat lajv är särskilt lyckat.

Hon förklarar att "det är en så tight värld, parallellerna finns där så att man kan relatera till det, men man får även den här lilla distansen som gör det ännu enklare att gå in i illusionen".

 

När jag frågar hur mycket japannörd man måste vara för att uppskatta Ashika svarar Amanda, som på vägen gjort japanska tecken i luften och berättat om olika stavelsers betydelser, samma Amanda som skulle haft en kandidat i japanska om hon orkade skriva uppsatsen och Amanda som tränat en japanska stridskonst i snart sju år - att man inte alls behöver vara Japan-entusiast.

"Det man däremot måste vara, är beredd att göra en liten ansträngning - du kan inte ta dina gamla kläder". Men något större arbetsmässig skillnad eller svårighet jämfört med det vanliga fantasylajvet är det inte, varken sett till utrustningen, eller språket för den delen, "quenyan och japanskan är ganska lika, de använder båda mycket ändelser" säger Amanda.  

Men det stora genomslaget har det asiatisk-inspirerade lajvandet ännu inte fått i Sverige. Amanda kan bara påminna sig att hon sett en annan grupp, vid ett enda tillfälle. Amanda återkommer apropå detta, lite skämtsamt, till besvikelsen över de som inte dök upp, i små verbala utfall där hon spelar både anfallare och offer:

"Du som förespråkar alternativa lajv, varför var inte du där?" följt av det svävande svaret "nej, det verkade japanskt..." varpå alternativlajvaren ställs mot väggen med ett "ja, jo... och?".

Precis ovanför trappan hör vi hur ångan från någon maskin frustar hett, men inte högre än att Amandas ord når fram. Hon tar en klunk choklad och nämner, lätt högstämt, om hur hon pratat med andra från Flodens Källa om att det är deras "ansvar att se till att andra får uppleva det de upplevt" och att det är bland annat det gruppen nu ska arbeta med. Och viss uppmärksamhet har Ashikanerna redan fått - exempelvis på lajvpicknicken på medeltidsveckan för några år sedan. Amanda berättar att någon vid åsynen av de Ashikanska dräkterna där ska ha utbrustit "nu har jag sett allt". Och  där är chokladen, salladen och intervjun slut, och vi skiljs åt. 

Men åter hemma börjar jag fundera kring hur syndig den frånvarande alternativlajvaren egentligen var. Även om Ashika-gruppen är en originell idé, så ser jag inte konceptet som omgärdat av samma alternativt svåra sken som faktiskt alternativa lajvkoncept.

Ashika som lajvvärld tycks för mig snarare vara ett tillgängligt och rakt lajvkoncept, just som en vanlig fantasyvärld där man plockat bort Tolkien, kjortlar och medeltid, och lyft in japansk kultur, kimonos och rishattar. I det ljuset framstår alternativlajvarens frånvaro inte längre som så skamlig. Och att den vanliga McDonalds-lajvaren, på semester från Västerås, inte heller såg poängen lär ju inte ha förvånat så många.

Jag föreställer mig i vilket fall besväret med att sy upp nya kläder inför ett oprövat, potentiellt engångskoncept, utan fascinationen för det japanska som draghjälp, som tungt. Kanske var det snarare så att kärntruppen för Ashika, Japan-entusiasterna, helt enkelt inte var beredda på det lajv Amanda återkommer till som "så bra" och "så rätt!".

Men under 2010 kommer ytterligare ett Ashika-lajv att arrangeras, berättar Erik Pihl över mail, även han medlem i Ashika-följet, och med den återuppväckta gruppen som grund tycks framtiden för Asien-inspirerade lajv ändå ljusare än någonsin.

 


För mer information om Ashika och kontakt med Ashika-följet inför nystarten, se deras hemsida ashika.info



Visa kommentarer (3)

« Back
  
   
Mest lästa i kategorin
Solen går upp i öster (Intervjuer & reportage)

Lajvsverige enligt Fredrik: "Jag är en del utav lajvträsket" (Intervjuer & reportage)

Ödesväv (Intervjuer & reportage)

Ett litet spel om stora frågor (Intervjuer & reportage)

Lajvsverige med Bo Nurmi: "Lajvsverige.se ska vara ett av lajvrörelsens ansikten utåt" (Intervjuer & reportage)

Möte över geografiska gränser (Intervjuer & reportage)
Senaste kommentaren
Davio - Oktober 18, 2010
Min teori angående lajvuppleve...

Oskar Gauffin - Oktober 4, 2010
Yes... som i handsytt och växt...

Bo Nurmi - Oktober 4, 2010
Jag tycker vår krönikör träffa...

Oskar Gauffin - Oktober 3, 2010
Jag känner verkligen igen mig....

atachi - Mars 22, 2010
grymt med lite fri reklam för ...

Bo Nurmi - Mars 15, 2010
"All reklam är bra reklam...