av Bo Nurmi & Ragnar Hambraeus
Publicerad: December 22, 2009
Skriv ut    E-posta

Intervju. Vad som började som ett missförstånd blev en lyckad intervju. Det startade över e-post där boken Ödesväv misstogs för att handla om Enhörningens kampanj med samma namn, och slutade med en intervju om att skriva äventyrslitteratur. Författaren Ragnar Hambraeus ger sin syn på processen att blanda historiska fakta med fantasyinspirerat äventyr.
Långt innan begreppet fanns lajvade Ragnar Hambraeus. Det var på 1960-talet och rekvisitan var enkel; såväl svärd som sköldar var av trä.
– Mellan hagarna på sommarstället i Halland växte en ogenomtränglig labyrint av enbuskar, berättar Ragnar. Under och mellan buskarna löpte tunnlar. Där smög vi på varandra och ibland drabbade vi samman i någon glänta. Det var hårda uppgörelser och sedan gick vi ner till havet och badade av oss smuts och enbarr.

Åren gick, han växte upp och fick barn.
– Nu är det ungarna som lajvar, berättar han, både med latexsvärd och hembyggen. Eneskogen har vuxit, den är både tätare och högre och därför minst lika användbar idag.
Själv gjorde han karriär i näringslivet, men närde hela tiden en ”dröm om dåtiden” såväl som en önskan att skriva.

– I början av 2007 jagade jag rätt på en författarskola. Det var inte helt enkelt; eftersom jag arbetade i Uppsala och bor i Sollentuna funkade det liksom inte med ”Odenplan i Stockholm kl 1930 på onsdagar”. Till sist hittade jag en på nätet som verkade vara precis vad jag sökte efter (www.skrivskolan.com). Där blev jag medveten om flera av skrivandets hemligheter och fick många aningar bekräftade.

– Vilka då?
– En berättelse har många bottnar, det är inte bara händelserna som skall hänga ihop. Enkelt uttryckt kan man säga att det rör sig om händelser, miljö, psykologi och dramaturgi. Utöver händelsekedjor som hänger ihop på rätt sätt, måste läsaren kunna se miljön framför sig, karaktärerna måste vara trovärdiga och handlingen måste vara spännande eller väcka nyfikenhet. Dessutom måste språket vara korrekt och trovärdigt.

Ragnar berättar hur han ägnade en hel del möda åt att undvika nya ord; med hjälp av bl a www.synonymer.se och Norstedts etymologiska ordbok gick det utmärkt att hitta rätt ord för att uttrycka sig på ett tillräckligt ålderdomligt språk.

– Sedan går det inte att skriva hur som helst; en miljöbeskrivning som säger allt är dötrist. Kan man gestalta att Rollo brakade genom däcksplankorna i stället för att skriva att han var ”tjock”, ”tung” eller ”klumpig” blir berättelsen mycket mer levande. Den som säger allt, säger ingenting.

– När började du skriva?
– Efter ett år i skrivskolan kände jag att jag ville kasta loss och börja skriva. Efter att en vän hade föreslagit att vi skulle lansera ett Pokemonspel med fornnordiska figurer började jag läsa på om nordisk mytologi. Den är otroligt rik och, som så mycken annan mytologi, motsägelsefull. Sedan tidigare har jag varit road av historia och arkeologi; det var rätt enkelt att komplettera de kunskaperna.

– Blev det något ”Pokemon goes Berserk”?
– Nix, det blev en bok, Gisle och Geir, Ödesväv. Efter research skissade jag en story, och våren 2008 var jag igång. Det var rätt knepigt att skriva på kvällar och helger, trots allt bor tre av mina fyra barn kvar hemma. Men det gick, framemot julen 2008 hade jag
skrivit ungefär en tredjedel av storyn i den bok som nu lanseras.

– När blev du klar?
– I år har jag kunnat skriva på heltid, och då gick det fortare. Varje gång man sätter sig måste man komma in i berättelsen och miljön, och det går mycket fortare om man skrev igår, än om man gjorde det förra helgen. I maj var jag klar med berättelsen, det var med vemod jag skiljdes från Gisle, Geir, Gangulf, Vigr och alla de andra. Extra sorgligt var det att behöva ta livet av några.

– Varför har det dröjt ända till nu innan boken finns att köpa?
– Jag trodde i min enfald att ”nu är det bara att granska, skicka in till förlagen och sedan välja det som bjuder mest”.

– Blev det inte så?
– Nej, säger Ragnar och ler. Bara att granska tog hela sommaren, och sedan har jag granskat igenom manus flera gånger i höst också. Det är fascinerande hur hjärnan är byggd för att förstå trasig text. Den kompenserar och hoppar över alldeles förfärligt. Även om jag är nöjd med min story blev jag fruktansvärt trött när jag läste om den för umptonde gången. Och ändå har många andra också läst och kommenterat.

– Vilket förlag nappade till sist?
– Inget! Det råder permafrost i förlagsbranschen. Ett stort reportage i SvD Kultur söndagen den 29 november hade rubriken ”Refuserad”. Där står bland annat att Norstedts får in ca 1200-1500 spontanmanus per år. På tio år har de gett ut 39 debutanter…

– Så…?
– Jag ger ut Gisle och Geir, Ödesväv, på eget förlag. Och då måste jag bli min egen redaktör, layoutare, designer, granskare och förläggare. Jätteroligt, men allt tar tid. Och så måste jag bekosta tryckning och hitta någon som kan distribuera boken, om jag inte vill klistra portopåsar själv. Jag hittade ett piggt gäng i Borås som driver förlag, bokhandel, distribution, fortbildning och forum via sajten www.recito.se. De är en värdefull resurs för den som vill ge ut sina böcker själv.

– Marknadsför de också?
– Nej, det får jag göra själv, liksom att sälja. Men det kan jag från mina tidigare anställningar, så det är bara att hugga i. Däremot hade jag aldrig byggt en hemsida förut; äldsta grabben läser speldesign på universitetet men hade inte tid. Då blev jag tipsad om en tjänst där html-analfabeter som jag får verktyg att bygga med (www.hemsida24.se) . Den har funkat hur bra som helst, spana in resultatet på www.gisleochgeir.se, säger Ragnar, inte utan stolthet i rösten.

 

– Sist men inte minst, hur kom du på titeln Ödesväv? Som du har märkt finns ju en lajvkampanj med samma namn.
– Jag spånade olika titlar medan jag skrev. Härnad var en het kandidat, men faktiskt rätt intetsägande. Ödesväv kom till mig av sig själv. Vendeltidens människor trodde på livstrådar, att vars och ens öde var en tråd, spunnen av nornorna, ödesgudinnorna. Min story involverar flera personer, var och en med sin egen ödestråd. När vägar korsas och öden möts, vävs trådarna samman. Jag kan tänka mig att personerna bakom lajvkampanjanjen Ödesväv har tänkt på liknande sätt.

– Så du snodde inte namnet?
– Steal with pride, som någon sa, haha. Nej, det gjorde jag inte. Och jag tror inte det är någon konflikt mellan Ödesvävarna; den ena är en lajvkampanj, den andra en bok.
Förhoppningsvis kompletterar de varandra och inspirerar fler till meningsfulla möten.

– Varför inte bara Ödesväv, varför Gisle och Geir?
– Bra fråga. Jag har tänkt mig att skriva en serie och detta är den första. Jag har redan börjat skriva på Gisle och Geir nummer två. Vad underrubriken blir vet jag inte än, men så mycket kan jag avslöja att den börjar med ett uppror i ett nunnekloster.

– Slutligen, vad handlar boken om?
– Det sammanfattas rätt bra på bokens baksida. Eller gå in på www.gisleochgeir.se, där finns både baksidestext, kartor, forum, köpinfo och, inte minst, flera kapitel att läsa. Trevlig läsning!
 

 

 

 



Visa kommentarer (0)

« Back
  
   
Mest lästa i kategorin
Solen går upp i öster (Intervjuer & reportage)

Lajvsverige enligt Fredrik: "Jag är en del utav lajvträsket" (Intervjuer & reportage)

Ödesväv (Intervjuer & reportage)

Ett litet spel om stora frågor (Intervjuer & reportage)

Lajvsverige med Bo Nurmi: "Lajvsverige.se ska vara ett av lajvrörelsens ansikten utåt" (Intervjuer & reportage)

Möte över geografiska gränser (Intervjuer & reportage)
Senaste kommentaren
Davio - Oktober 18, 2010
Min teori angående lajvuppleve...

Oskar Gauffin - Oktober 4, 2010
Yes... som i handsytt och växt...

Bo Nurmi - Oktober 4, 2010
Jag tycker vår krönikör träffa...

Oskar Gauffin - Oktober 3, 2010
Jag känner verkligen igen mig....

atachi - Mars 22, 2010
grymt med lite fri reklam för ...

Bo Nurmi - Mars 15, 2010
"All reklam är bra reklam...