av Hanna Marie Björklund
Publicerad: Juli 17, 2010
Skriv ut    E-posta

Lajvsveriges Hanna Marie Björklund ställer sig frågan vart barndomens lajvmagi har försvunnit. Kanske kan du hjälpa henne hitta den igen? Kanske är du hennes nördiga lajvare med superhjältekomplex?

Jag minns tydligt när man var som mest uppe i lajvandet, som 17-, 18-åring så där, åkte på tio lajv om året och sydde och byggde däremellan. Då man fick höra från föräldrarna: "men så där kommer du ju inte hålla på sen när du är gammal, då växer man väl ur det?" Och vilken motvilja man kände, aldrig, aldrig ska jag växa ur lajv, jag kommer att lajva för alltid.

För mig personligen har en stor del av lajvandets behållning förutom den sociala biten legat i just äventyret och spänningen.

Vi åkte på Enhörningens båda nybörjarlajv, år ut och år in, inte för att de var de bästa arrangemangen men för att de var störst. Det hände ju alltid så mycket, det fanns så många där, så mycket intriger och grupper och varelser. Som att gå på en fet hollywoodrulle med 3D och surroundljud. Inte för att dialogen var så fantastisk, utan för upplevelsen, bang for the bucks.

Visst sprang det runt små killar och tjejer med stora svärd i skumplast och gympadojor, och visst satt mörkeralvernas smink så där.

Men det gjorde inte så mycket, man kunde lajva och man kunde ignorera det och känslan, stämning och spänning, infann sig ändå. Man måste ha fantasi har jag alltid tänkt, det är fantasin som bär lajvandet, och jag har väldigt mycket fantasi och det kommer aldrig gå över. Jag kommer aldrig bli stor.

Men på senare år som kommer det krypande ändå, den där, elitismen som det så ofta talas om, ”men det är klart att ens lajv inte blir förstört bara på grund av en gympasko!” jo… det blir nästan det. De stora äventyrslajven som alltid var så roliga, plötsligt är man där och kan inte sluta störa sig på tusen saker som fullständigt lyser i all sin offighet.

En kapten som är elva år, ett militärtält med en liten dragkedja nertill, den väldigt uppenbara granodlingen. Plötsligt kan inte den där totala verklighetsflykten infinna sig, allt måste vara så mycket bättre för att fantasin ska kunna fylla i luckorna och stämningen komma krypande.

Plötsligt känns det som man faktiskt inte kan lajva någon annanstans än i en riktig by med trähus, vuxna som spelar vuxna, barn som spelar barn och mycket få, i så fall väldigt högpresterande, fantasyraser. 

Det ter sig ju väldigt uppenbart varför folk som tidigare velat lira mörkeralvsmagiker numera bara åker på femtiotalslajv i små hus eller något genusexpriment i ett grustag: För high fantasy-lajvandet, det stora äventyret, är inte vad det än gång var. Man uppnår en viss ålder, man blir så där stor och man längtar till lajvet, stämningen och precis den känslan som man hade när man var yngre. Orchen skulle äta upp dig om du blev fångad, på riktigt. Du sprang som om du verkligen skulle dö. Och nu så står man här och suckar åt orchens fula latexmask och funderar på om du hann avboka parkeringsplatsen hemma innan då åkte.

Vad är det här, jag vill ju äventyrslajva, jag vill ju åka på de stora, lite corny arrangemangen som utspelar sig i ett land som heter Niliala, Edontiona – någonting, med alver och orcher och hyrsvärd och massor av demoner och grupper med en magiker, en kapten, en officer, en lärling och EN soldat.

Jag vill ju att min fantasi ska räcka till och göra jobbet och jag blir så frustrerad varje gång det inte längre räcker och det inte infinner sig samma känsla som när man var femton. Finns det inga lajv som vill försöka utmana mig?

Finnes: Typiskt nördig lajvare med superhjältekomplex som gärna dödar drakar och räddar jungfrur och slåss i sköldmur. Sökes: Lajv som kan hjälpa min lastgamla fantasi på traven. Hoppas på svar



Visa kommentarer (4)

« Back
  
   
Mest lästa i kategorin
Röster från forumet: Varför lajvar du? (Debatt)

Magin som försvann (Debatt)

Varför finns det inte fler barnlajv i Sverige? (Debatt)

Vad är lajv? (Debatt)

Ge oss etiska dilemman, moralpanik och ångest (Debatt)

Äkta känslor fast på låtsas (Debatt)
Senaste kommentaren
Davio - Oktober 18, 2010
Min teori angående lajvuppleve...

Oskar Gauffin - Oktober 4, 2010
Yes... som i handsytt och växt...

Bo Nurmi - Oktober 4, 2010
Jag tycker vår krönikör träffa...

Oskar Gauffin - Oktober 3, 2010
Jag känner verkligen igen mig....

atachi - Mars 22, 2010
grymt med lite fri reklam för ...

Bo Nurmi - Mars 15, 2010
"All reklam är bra reklam...