av Bo Nurmi
Publicerad: Februari 10, 2010
Skriv ut    E-posta

Krönika. Strid på lajv är för några den ultimata kicken, för andra är det tecken på dåligt lajvande. Men hur kommer det sig att strid ofta resulterar i konflikter utanför lajvet, och vad kan man göra åt det? Lajvsveriges redaktör Bo Nurmi reder ut oklarheter kring lajvstriden och tar både den oförsiktige och den naive hårt i örat. 

 

Oavsett vad man tycker så går det inte att bortse från att strid på lajv ibland slutar med en verklig konflikt. Trots att vi sett en utveckling bort från 80- och 90-talets bofferlajv till förmån för rollspelande, genomarbetade scenarion och bättre utrustning, så verkar vi fortfarande ha en del kvar att lära. Inte minst sett till de otaliga debatter om strider som gått snett som spårat ur på internet. En av de senaste återfinnes på Sveroks forum och hämtar kraft från en incident på krigs (!) lajvet Krigshjärta.


Varför uppstår det då så ofta konflikter till följd av en strid? Någon skulle svara att det är för många som inte strider säkert, en annan att vapnen är för tunga. En tredje skulle hänvisa till dåliga regler och en fjärde till farliga rustningar.

Jag vill föreslå ett annat sätt att se på det: Strid är inte rättvis, strid är inte kontrollerad, och strid är verkligen inte ofarlig. När man rasande rusar in i varandra är känslorna inte på låtsas, de är verkliga. Adrenalinet pumpar och du ÄR din roll. Och det är väl därför strid är ett återkommande och populärt inslag.
 
Arrangör och deltagare måste vara överens om att negativa händelser under en strid inte alltid har en orsak rotat i lajvets brister (”varför låter ni sådana roller komma?”) motspelarens fusk (”hon slängde sig på skölden!”) eller oförsiktighet (”han sprang rakt in i mig!”). Att jag slår för hårt, kanske inte känner alla träffar jag får, eller råkar trampa på någon behöver inte haft något särskilt uppsåt. Inte heller var det min oförsiktighet. Tänk på det som skillnaden mellan att jag fäller dig i fotboll med flit, eller bara råkar göra det när jag tar bollen. Det kan helt enkelt vara en naturlig effekt av att det är en strid.

Det innebär inte att man ska sluta sträva efter just kontrollerade, säkra och ofarliga strider. Det innebär dock att vi både måste vara medvetna om vårt eget ansvar för vårt agerande, och vårt ansvar när någonting negativt väl händer.

De flesta konflikter kring strid rör petitesser: blåmärken, KP-fusk, någon har blivit trampad på, tält som blivit välta. Vad som däremot inte är en småsak är hur vi själva väljer att agera när vi blir upprörda på riktigt. Lajv bygger på ömsesidighet, och det innebär att var och en tar ansvar för sina känslor – upprörda eller ej.

Om vi kan förstå stridens natur kan vi kanske bättre hantera de svallande känslorna. Som arrangör brukar jag säga: ”Nu sätter vi oss ner, andas lite, och så pratar vi om vad som hänt.” Oftast räcker det. Ibland vill någon diskutera med den andra parten. Det brukar sällan föra något gott med sig, så länge känslorna är starka. Bättre då att som arrangör ge stöd, försöka förklara att strid kan vara obehagligt, göra ont och inte alltid är rättvis. Och att millimeterrättvisa inte heller är eftersträvansvärt.

Ett annat problem med strider är att folk blir sura när dem förlorar. Ofta skylls det då på motståndarsidan, för det kan omöjligen vara så att dem är bättre. ”KP FUSK!” ropas det, och det blir lite ”kränkt först vinner”-stämning över den fortsatta diskussionen. Blir någon sur över att förlora måste det upp till diskussion. Frågan om man verkligen kan förlora ett lajv måste ställas.

Kan vi så acceptera stridens natur, och det faktum att det inte går att ”förlora lajvet”, så kanske vi har en gemensam grund att stå på när vi pratar om något som hänt. Alltför ofta pekas det finger och man vill finna orsaken till en negativ händelse hos motspelaren, i utrustningen eller vapnet. Men orsaken är egentligen en rad olyckliga omständigheter som hänger samman med stridens natur.

Så kom ihåg att man kan få hjärnskakning även på en lekplats. Och när du grinar efter en förlorad strid, fråga dig: Har något verkligt fel begåtts eller är det bara ännu ett fall av sårad stolthet?

 

 



Visa kommentarer (4)

« Back
  
   
Mest lästa i kategorin
Magin som försvann (Debatt)

Röster från forumet: Varför lajvar du? (Debatt)

Varför finns det inte fler barnlajv i Sverige? (Debatt)

Vad är lajv? (Debatt)

Ge oss etiska dilemman, moralpanik och ångest (Debatt)

Äkta känslor fast på låtsas (Debatt)
Senaste kommentaren
Davio - Oktober 18, 2010
Min teori angående lajvuppleve...

Oskar Gauffin - Oktober 4, 2010
Yes... som i handsytt och växt...

Bo Nurmi - Oktober 4, 2010
Jag tycker vår krönikör träffa...

Oskar Gauffin - Oktober 3, 2010
Jag känner verkligen igen mig....

atachi - Mars 22, 2010
grymt med lite fri reklam för ...

Bo Nurmi - Mars 15, 2010
"All reklam är bra reklam...