av Bo Nurmi
Publicerad: November 29, 2009
Skriv ut    E-posta

Krönika. Lajvsveriges redaktör Bo Nurmi reflekterar över avsaknaden av rollspelad moral på fantasy-lajv. Han frågar sig hur det aktuella spelet Dragon Age: Origins kan ställa honom inför svårare moraliska dilemman än ett lajv. 

BioWares nyligen släppta Dragon Age Origins är rollspelet på allas läppar. Det är ett massivt fantasyäventyr med något så ovanligt som vägval vilka verkligen sätter ens moral på prov. När jag tvingas välja mellan liv och död, mellan att offra en oskyldig för att rädda en vän eller gör något som mina kamrater tycker illa om, då sitter jag med en bitter smak i munnen. Gjorde jag rätt? Tänk om jag gjort på något annat sätt, vad hade hänt då?

I en sådan stund brukar jag klicka upp menyn och överväga att spela om sekvensen. Men jag gör det inte. Jag inser att när man står inför ett svårt val finns det sällan ett rätt. Offra en för att rädda många? Gå emot min övertygelse för att få något jag verkligen behöver? Det handlar om att lära sig leva med konsekvenserna.

Dragon Age Origins fick mig att reflektera. Hur ofta bekymrar vi oss för våra val under ett lajv? Hur ofta funderar vi över (IN) konsekvensen av våra karaktärers handlande? Jag brukar göra det, men det brukar mer bli en form av meta-reflektion där jag funderar om jag borde hanterat situationen annorlunda. Hade jag kunnat spela bättre? Hur uppfattade andra mitt agerande? Jag reflekterar alltså över mitt handlande utifrån ett OFF-perspektiv, utanför lajvets ramar. I min karaktär råder dock en moralisk tystnad, han säger ingenting, han bryr sig inte. Han ställer sig aldrig frågan ”gjorde jag verkligen rätt?”

Hur ofta stannar du under ett lajv upp och funderar i egenskap av din karaktär över dina val och dess konsekvenser? Hur ofta för du en IN-lajv diskussion kring etik och moral? Eller är det kanske så att rätt eller fel alltid är på förhand definierat av antingen scenario (där du är antingen god, ond eller neutral) eller karaktär.

Jag uppfattar att vi lajvare ofta definierar vårt handlande utifrån karaktärens personlighet. Min karaktär är ond/god/snäll och därför behöver inte min karaktär fundera över varför han gör som han gör. Det är ju givet av sammanhanget.

Lajvkaraktärer blir på detta sätt som Hollywood hjältar. Självrättfärdigande män och kvinnor som går över lik och motiverar det med att det är det rätta att göra. Karaktärer helt utan tanke på konsekvenserna av sitt handlande.

Hur kan ett TV-spel få mig att våndas mer över mina val än ett lajv? I spelet kan jag alltid ladda om sekvensen, men under ett lajv är varje ögonblick förbi så fort det ägt rum. Borde det inte motivera mig att vara övervägande?

Jag vill känna bitterheten i munnen. Jag vill som min karaktär våndas över mina val. Inte utifrån hur valen ter sig utifrån ett OFF-perspektiv eller i andras ögon. Jag vill uppleva existentiell ångest, moralisk panik och osäkerhet – som min karaktär. Men i de lajvvärldar jag bevistar så finns konsekvensen endast i form av vedergällning.

Så jag behöver inte vara osäker. Jag behöver inte våndas. Jag vet ju hur min karaktär är, vad han står för, och jag handlar därefter. Det jag gör är alltid rätt utifrån min karaktär och konsekvensen tar mina fiender hand om, med svärd i hand. 



Visa kommentarer (5)

« Back
  
   
Mest lästa i kategorin
Magin som försvann (Debatt)

Röster från forumet: Varför lajvar du? (Debatt)

Varför finns det inte fler barnlajv i Sverige? (Debatt)

Vad är lajv? (Debatt)

Ge oss etiska dilemman, moralpanik och ångest (Debatt)

Äkta känslor fast på låtsas (Debatt)
Senaste kommentaren
Davio - Oktober 18, 2010
Min teori angående lajvuppleve...

Oskar Gauffin - Oktober 4, 2010
Yes... som i handsytt och växt...

Bo Nurmi - Oktober 4, 2010
Jag tycker vår krönikör träffa...

Oskar Gauffin - Oktober 3, 2010
Jag känner verkligen igen mig....

atachi - Mars 22, 2010
grymt med lite fri reklam för ...

Bo Nurmi - Mars 15, 2010
"All reklam är bra reklam...